Enligt de holländska spädbarnsforskarna (?) Hetty van de Rijt och Frans X. Plooij genomgår barn sju utvecklingssprång under det första levnadsåret (källa: van de Rijt & Plooij. 1999. Växa och upptäcka världen). Den sista kommer runt vecka 46 och barnen går in något författarna kallar sekvensvärlden. Vad detta är får ni läsa er till, dock skulle jag vilja förklara lite vad detta innebär. L har reagerat ganska markant på alla dessa perioder (författarna kanske inte är kvacksalvare trots allt) vilket gör henne ganska lynnig. Hon är sur, gnällig och framförallt klängig! Under de 5-8 h som mamma är på universitetet skulle jag uppskatta att jag bär henne 80% av hennes vakna tid. Hon skall vara med mig överallt (jag menar verkligen ÖVERALLT). Hon blir dessutom blyg och människor som hon tidigare tytt sig till betraktar hon med skepsis. Det är en ganska tung period men samtidigt väldigt spännande då hon alltid mognar mer och mer till en liten individ då de är passerade. Då vet ni ..
.. och vidare till en kommentar som jag får ganska ofta (vanligtvis av folk utan erfarenhet av småbarn); att vara föräldraledig är ingen jävla picknick! Jag är inte "ledig". Jag ligger framförallt inte på soffan och jäser medan fröken jollrar omkring på golvet. Och slutligen; jag har inte suttit och babblat bort en enda minut över en latte på Nytorget! En av Marinas kamrater tyckte att "ledigheten" var ett ypperligt tillfälle för mig att göra något konstruktivt, tror förslaget var att lära mig arabiska (av alla språk). Som jag och min exjobbskollega Johan så många gånger konstaterat; people are idiots!
Men ni läser ju detta så ni är TOTALT annorlunda. Kram på er :)
Stilla betraktande av kaoset vi lever i
Rivande av hylla
Fika hemma hos Johan och Gabbi
1 kommentar:
Va, jag trodde det bara var nu man behövde bära på ungen. När den kryper och går ska den väl klara sig själv, är det inte så?
Skicka en kommentar