Fröken går, om än ganska stapplande och försiktigt. Det är ju otroligt kul MEN innebär ju en del olyckor med tillhörande krokodiltårar. Jag har upptäckt att jag är lite av en "hönsmamma" (hönspappa? gör det mig till tupp?) och försöker minimera gråtandet genom att springa bakom och agera kudde (även om blöjan är en ypperlig airbag). En förälders last antar jag, dock är jag inte så intresserad av den "franska" modellen: life if tough, get used to it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar